När vi sedan äntligen kom tillbaka till stugan så andades jag ut. Jag hade tröttnat på rundturen rätt så snabbt. Men mina sinnen väcktes åter till liv när vi steg in i stugan & doften av mat slog emot mig. Det började vattnas i minnen på mig & jag insåg att jag faktiskt var väldigt hungrig. Jag rörde mig omedvetet mot den förföriska doften av gårdagens soppa. Jag öppnade dörren till rummet som doften kom ifrån & möttes av ett par förvånade ögon. Eron mötte min blick & log vänligt mot mig. Jag kände hur en kall kåre letade sig upp längst min ryggrad & jag kunde inte låtabli att rysa. Han vände ner blicken mot den stora grytan med sammanpressade läppar. Jag misstänkte att han hade uppmärksammat min rysning. Jag gick fram till honom med stora kliv & grep tag om hans arm. Han hajade till men behöll samma ansiktsuttryck. Jag vände honom mot mig & han mötte min blick med sina ljusa ögon. Jag slog skamset ner min blick & grep hårdare om hans arm. "Förlåt mig." Viskade jag & när han inte svarade så tittade jag åter upp på honom. Han höjde ögonbrynen & lade huvudet försiktigt på sne. "För vaddå?" Svarade han & han lät uppriktigt förbryllad. "För att jag behandlade dig så illa igår!" Jag höjde rösten som genast gick upp i falsett. Ham log lite sorgset & bände upp mina fingrar som garanterat skulle ha stoppat blodtillförseln hos en vanlig människa. "Det gör inget...Det kunde ha varit värre." Mumlade han & vände sig om. "Det finns dem som har försökt döda mig." Fortsatte han sedan innan han åter vände sig mot mig. Hans kalla aura blev om möjligt kallare för några sekunder innan han försökte sig på ett misslyckat leende. Jag tog ett långt kliv som fick oss att stå knappt en fot ifrån varandra. Han förde sin hand mot kinden & vände blicken ner mot marken brevid mig. Jag grep försiktigt tag i hans iskalla hand & förde den bort från kinden. Jag flämtade till. Det långa ärret hade inte synts mot hans bleka hy på långt håll men på nära var det väldigt framträdande. Jag förde omedvetet min fria hand till hans kind & lät mina fingrat följa ärret. De fjäderlätta beröringarna fände som smö stötar av kyla upp igenom mina fingrar. Han grep mjukt tag om min hand & sänkte den. Hans aura blev plötsligt aningen varmare. Eller var det bara inbilning? Så slogs dörren upp & Eron stäpte snabbt taget om mig & jag följde hans exempel & tog ett steg ifrån honom. Sake stirrade på oss en lång stund innan han började skratta. Det gjorde mig både arg & förbryllad. Jag snörpte på munnen & kände hur ett par rodnaden började framträda på mina kinder. "Förlåt för att jag avbröt er." Skrattade han & blinkade åt Eron som fick ett förnärmat uttryck i ansiktet. Varken jag eller Eron visste vad vi skulle svara på detta men det behövde vi inte heller för strax därefter försvann Sake ut ur rummet.