söndag 18 april 2010
Haruka´s skog
Tirra rörde sig i maklig takt fram över de stenbelagda gatorna med Niho som ledde vägen fram på den vita hästen Silvha. Forax frustade till bakom mig & jag slängde en snabb blick bak på Eron. Hans händer var hårt knutna om tyglarna & hela hans varelse var på helspänn. Jag kunde inte låta bli att le vid åsynen. Jag hade en gång haft en egen häst. Men det var för många sommrar sedan & hästen blev efter tre år tillsammans med mig dödligt sjuk. Vi kunde inte hjälpa henne på något sätt men jag kommer fortfarande ihåg hur man rider. Eron däremot har aldrig ridit förut & det märktes snabbt. jag hade fått hjälpa honom med både sadel & träns & sedan även hjälpa honom upp på hästryggen. Klappret från hovarna mot kullerstens gatan blev snart en takt & jag började snart skapa en melodi i huvudet. Det var avslappnande & för en kort stund kunde jag bara sluta ögonen & känna hur jag sakta drev allt längre bort från min kropp. Men det gjorde ont & när jag sedan slog upp ögonen igen så var jag fortfarande fast i min kropp. Men smärtan släppte inte. Det skar i mig & jag var nära till att skrika när Forax än en gång frustade bakom mig. Sakta gick smärtan över men någon stans gjorde det fortfarande ont i mig. Jag var så kluven. En del av mig själv hade försvunnit när jag blev inlåst i kroppen. Hus & stugor gled sakta förbi medan jag satt på hästryggen & vältrade mig i mina bekymmer. Snart kom vi fram till muren som omringade den lilla byn & efter att Niho pratat med den unga väktaren släptes vi igenom. Vi svängde efter en stund åt vänster för att sedan följa den långa bergsväggen. Bergen vid vår sida tonade upp sig så långt att själva toppen doldes utav moln. Den lilla stigen var kantad av slånbärs buskar & björnbärs snår. Här & var hängde grenar från enorma tallar ner & slog oss i ansiktet. Värst var det för Eron som inte hann se grenarna innan de kom farande. Jag kunde höra hur han muttrade en gång. Niho sa inte ett ljud. Det var faktiskt förvånansvärt tyst. Det ända man kunde höra var ljudet från hovarna & vindens sus i trädkronorna. "Varför är det så tyst?" Jag tittade på Niho´s ryggtavla. "För att vi är i Haruka skogen, men lugn vi är snart framme vid klippgången." Jag tordes inte fråga vad det var för speciellt med Haruka´s skog & Niho´s svar hade inte gjort mig ett dugg klokare. Men det var en lättnad att vi snart var framme för solen hade vandrat långt över himlavalvet & snart skulle det mörkna. "Vad är det för speciellt med Haruka´s skog?" Erons röst lät spänd. Niho ryckte lätt på axlarna. "För att vandraren Haruka bor här," Vid ordet vandrare löpte en kall kåre längst min ryggrad. Skuggorna kunde mycket väll gömma en vandrare. Mitt grepp om tyglarna hårdnade & mina knogar blev snabbt vita. Min blick facklade från sida till sida i sökandet på en illvillig ande. "Vilken sorts vandrare?" Min röst lät sprucken & min blick letade sig längre in i skogens mörker. "En sinnare," Jag var glad att jag satt på hästryggen för annars hade mina ben vikt sig. Sinnare kan lätt vilseleda en & skapa en surrealistisk värld där det ända man känner är smärta. Tirra frustade & det fick mig att lugna mig en smula. Tirra skulle aldrig vara så lugn i närheten av ett påtagligt hot. Men jag kunde ändå inte släppa tanken på att fastna som en fluga i spindelns nät där jag vilken sekund som helst kan bli dödad. Jag slängde en snabb blick mot berget som tonade upp sig vid min sida & något på bergväggen fångade min blick. Två lodräta röda streck som korsades av ett lutande. Jag flämtade till. Tecknets mening var tydligt. Korsa inte min väg. Jag kände hur modet sjönk som en sten. Eron flämtade till bakom mig. Han måste också ha sett det. Jag kände hur en tjock klump bildades i halsen & jag svalde hårt. "Bara en liten bit kvar," Niho lät lugn & det retade mig. "Såg du inte tecknet!" Jag spottade ur mig orden som om de varit giftiga. Hennes skratt klingade & studsade mot bergväggen. "Jag är inte blind, men vem säger att det gäller alla?" Hennes svar gjorde mig förbryllad & samtidigt rädd. Det började sakta glesna mellan träden & snart kom vi ut i en glänta. På den andra sidan av gläntan låg något som man inte kan klassa som annat än ett litet skjul. Den lilla byggnaden var verkligen ett ruckel. Trotts det steg Niho av & gick tvärs över den lilla gläntan & lämnade Silvha att beta. Jag vågade inte ifrågasätta henne när hon sedan knackade på den sneda dörren. Jag hoppade också ner på marken & hjälpte sedan Eron ner. Det var inte det smidigaste jag sett. Dörren öppnades & genom den smala springan kunde jag skymta ett par lysande gröna ögon. De liknade en orms till den grad att jag först trodde att det var en enorm orm. Men sedan smög mannen sig ut ur skuggans skyddande mörker & log mot Niho. Leendet avslöjade att han saknade minst tre tänder. Det toviga kastanjebruna håret nådde honom till axlarna & matchade det lika lång skägget. Hans ögon sken av igenkännande & glädje. Han omfamnade Niho & i kontrast med henne var han väldigt kort. Hans händer var grova & mörkbruna av ingrodd smuts. Han skrattade & man kunde lät urskilja glimten i hans ögon. "Niho, det var då inte i går min gamla vän!" Hans röst var tunn men hördes ändå tvärs över gläntan. Jag släppte tvekande tyglarna & tog trevande ett par steg mot Niho & mannen. Det värkte i låren efter den långa ritten men det var inte värre än att jag kunde gå. Eron följde mitt exempel & var snart framme för att gripa tag om min hand. Det kändes fortfarande ovant att hans hand var lika varm som min men jag motstod impulsen av att dra mig undan. Niho skrattade hjärtligt till svar. "Nej jag har inte tid för gamla getter som du," Sa hon & klappade mannen på axeln. Niho gav oss en snabb blick & tecknade åt oss att komma. Mannen följde hennes blick & hajade till. Hans ormlika blick undersökte oss från topp till tå som om vi vore lovande bytesdjur. Jag kände obehaget krypa i skinnet på mig & önskade bittert att jag inte hade följt med. Sedan nickade han & vände sig åter till Niho. "Nå, vad är det som för dig hit? Jag förstår att det inte är för gammal vänskaps skull," Hans röst hade fått en bitter klang & Niho knyckte på nacken åt vårt håll. "Du känner det, visst gör du," Hennes röst var hårdare än innan & mannen nickar. "Klart jag gör, men varför?" Niho ger oss en blick. "Stanna här," Hon nickar mot rucklet & de kliver båda in. Min blick dröjer sig kvar vid dörren innan jag vänder mig mot Eron. Hans blick sa allt. Jag vet inte heller.
tisdag 13 april 2010
Vandrare, special inlägg^^
Finns en femte grupp av människor & de är vandrare. De är utstötta av en eller annan anledning. En del kan utöva magi, andra har fötts med ett extra öga. De är liksom Solbarnen vandrare & det är sällan någon ansluter sig till dem. Vandrarnas ledare heter Khlish. Han är en god man men samtidigt fruktad. Hans sinne har förbittrats efter många år som vandrare. Innan det att en ung pojke anklagat honom för att utöva magi tog han hand om sjuka, människa som djur. På grund av det fick han många vänner. Under det första åren som vandrare gick han från by till by & gav bot åt de som behövde det. Men efter ett tag började människorna bli aktsamma mot honom & tillslut slutade de prata med honom. En dag anslöt sig en utstött pojke till honom & efter det han han låtit bilda en liten grupp av flyktingar. Nu mer är han endast välvillig mot hans egna. Han har en svart hedon häst. Han har även sällskap av en av viskarnas fåglar som de skänkte till honom efter att han botat en liten flicka mot skuggsjukan. Den är i motsatts till hästen vit som snö & flyger lika tyst som en uv.
lördag 10 april 2010
Idag blir det inget vanligt kapitel utan lite information om de fyra natur klanerna. De är alla födda av vanliga människor & saknar skälva förmågan att föröka sig. Om man upptäcker att ens barn tillhör någon av klanerna så är det ens plikt att skicka dem till den klan barnet hör hemma. De flesta lämnar villigt bort sina barn då de har samma plats i samhället som horungar. Klanerna är förhållande vis små & varje klan har olika områden som de är bra på & som kännetecknar dem.
Wind whispers:
Vind klanen har en vacker syn på livet. Deras by ligger alldeles intill himmelsberget. De hjälper gärna den som behöver hjälp & har bra helare. De få personer som försvarar den lilla byn är specialiserade på bågskytte men de undviker helst blods spill trotts deras skicklighet med bågen. De kan alla nyttja luftens egenskaper & till viss del kontrollera vädret. Därför händer det då & då att vanliga människor kommer till dem för att be om hjälp för skördens skull. I genkännst brukar de få en liten del av skörden. De lever främst på frukter & säd men kan komma att sjuta ett djur om omständigheterna kräver det. Annars gillar de som skrivet inte att döda. Vare sätt djur eller människa. Det är inte ovanligt att de har en fågel som följeslagare & klanens ledare har en liten tam drake. Draken är ljust gråblå & saknar ben. När tiden är inne dör både ledaren & draken Men inte förens en ny efterträdare utsetts & den vals genom en högtid som kallas "kläckningen". Som namnet antyder så skall en ny drake kläckas vid beröringen av den nya klanledaren vilken kan vara vem som helst inom klanen. Viskare(som de ofta kallas, eller vindens barn) är kända för sina ljuvliga röster. Det sägs att de kan manipulera en människa att göra vad som helst genom att bara yttra ett par ord. De kännetecknas av sitt blonda(I vissa fall ljusblå) hår & sina grå ögon(kan i ett fåtal fall vara blå). De är oftast väldigt långa & väldigt graciösa. En del har ett par vingar men det är väldigt få. Alla klanmedlemmar har en grå sten som de med hjälp av klanens helare fått att smälta in i huden. Klanen består av 47 medlemmar.
Mist dancers:
Dimm klanen, eller vattenklanen som de egentligen bör kallas håller sig oftast så långt bort från människor de kan. De är mer eller mindre skygga & skyr allt främmande. De bor nära en sjö(Nerigas största)(& en liten bit där ifrån finns en myr) där de lär sig kontrollera vattnet & även göra illusioner med hjälp av det. De duktigaste utövarna får titeln som dimm dansare då de lyckas lyfta upp vattnet i så små partiklar att det blir dimma. För detta krävs många års övning & en viss medfödd talang. Dessa får ofta uppgiften att försvara klanen genom att lägga upp en såpas tät dimm redå att fienden inte kan hitta fram till byn. De finns även de som kan frysa vattnet & de som klarar uppgiften kan användas till att frysa vätskan i angriparens kropp. Dimm folket är misstänksamma av sig & hör när någon ljuger. De kan vara motsträviga & trivs inte utanför sin by. De är specialiserade på att dansa & det finns verkligen ingen som kan dansa bättre än dem. Deras små nätta kroppar färdas lätt fram över myrarna där de föredrar att dansa. På avstånd kan de se ut som små barn. De livnär sig på fisk, vattenväxter & på annat ätbart som finns att hitta vid sjön. Deras karakteristiska utseende är vitt eller svart(som skiftar i blått) hår & deras ögon är alltid blå. Klanmedlemmarna har en blå sten som de altid bär med sig. Vissa låter den växa fast i huden vilket är en mycket smärtsam process. Dock är de de bästa helarna i landet så de kan lindra smärtan en hel del & påskynda processen.(deras val av ledare är den samma bortsett från att draken är blå & har fenor men lever som en amfibie) Klanen består av 39 medlemmar.
Flower creators:
Blomster klanen är nog den som har mest kontakt med andra varelser. De bor i en vacker lövskog. De ger skogen lika mycket som de tar ifrån den & hjälper sjuka växter. En del av dem borde egentligen inte klassas som flower creators då deras krafter egentligen inte har med växter att göra utan med djur. De har förmågan att anta andra skepnader & kommunicera med djur. De flesta har en permanent svans eller ett par djur öron. Från början är det endast ett specifikt djur de kan anta formen som men vissa kan lära sig att ändra form till fler genom att studera & lära sig exakt hur djuret lever & beter sig. Klanen är bra på att jaga men formskiftarna äter oftast inte kött. De äter mest grödor & andra växter då de är skickliga lantbrukare. Blommorna är specialiserade på
musik & anordnar många tillställningar så som skördefest & en fest tillägnad vårens första blomma. Formskiftarna fruktar alla sorters vapen & om de behöver skydda sin klan
så ä
r det ge
nom att ta skepnaden hos ett kraft fullt djur tex en björn eller Ernva. Blommorna däremot kan i vissa fall forma metall till stridsredskap då deras krafter har med jorden att göra(& där innefattas även växter & metall). Men de brukar dock ha som förstahands val att sätta upp en skyddande barriär av jord eller sten. Blommorna har oftast brunt hår men kan i enstaka fall ha grönt hår(dessa blir oftast högt uppsatta & respekterade) & bruna eller gröna ögon. formskiftarnas utseenden varierar väldigt. En skiftare född med räven som följeslagare brukar ha rött hår medan en med bävern har brunt. Deras personligheter varierar ofta väldigt beroende på vilket djur de först väljer att anta. Både blommorna & skiftarnas stenar är gröna & liksom dimm folket låter de ofta stenen växa in i huden. Blommorna & skiftarnas ledare är alltid en skiftare. Det avgörs redan vid födelsen. Om ett barn har anlagen att anta en drakes skepnad så är det förutbestämt att denne skall bli ledare för klanen. Blom klanen är den största av klanerna.
Klanen består av 53 medlemmar.
Fire spirits:
Eld själar är likt vad de kallas riktiga eldsjälar. De har varit med i många krig & befinner sig alltid på den vinnande partens sida. De nyttjar sin otroliga skicklighet med svärdet & förmågan att kontrollera eld. I ett av Nerigas grannland Hilvand tog till & med en eld själ makten & behöll den i 24 långa år. Under den tiden utökades landet enormt & det bor än idag en hel del eld själar där. Men eldsjälar är vandrare & förflyttar sig ständigt. De är väldigt hettska & är snabba med att ta till knytnävarna. Människor är rädda för dem & för vad de kan göra om de inte gör dem till viljes. Förutom krig är de väldigt konstnärliga. De kan sitta i timmar & bara titta in i elden & sedan måla vad de sett i den. En av de främsta shamanerna är eld själ & tar både hjälp av elden & askan. Eld själarna kallas även för solbarn det är för deras starka koppling till solen. Så snart solen gått ner blir de trötta & orkeslösa & brukar då ta hjälp av en stor brasa för att liva upp sig. Men en solig molnfri dag kan de omöjligt sitta stilla. De sjuder av liv & trivs som fiskarna i vattnet. Det är så gott som omöjligt att ljuga för en eld själ då de har ett så starkt physiskt inflytande på andra varelser. De kännetecknas för sitt röda hår & den skarpa blick de ger en. De har ofta ett brännmärke på slumpvis vald kroppsdel som de fick där de blev medlemmar i klanen. Det är tecknet för att man är en tjänare av elden. Högt uppsatta medlemmar kan även ibland ha en röd sten i ett halsband. I ett halsband därför att de inte har några helare & de andra klanerna fruktar dem så mycket att de aldrig ser skymten av varandra. Deras klan är den minsta då många dött tidigt i strid & består endast av 16 medlemmar.
fredag 2 april 2010
Klippt
Jag slog upp ögonen. En lätt beröring av gryningsljuset mot mina ögonlock hade väckt mig. Jag satte mig försiktigt upp & lät blicken svepa över rummet. Minnen från gårdagen återkom & jag vände snabbt blicken mot andra sidan av sängen. En stor bula under täcket avslöjade att Eron fortfarande sov. Men så skymtade jag en ljus kalufs & blev tvungen att kväva ett skrik. Min blick sökte efter något jag skulle kunna försvara mig med. Det ända jag kunde hitta var en tummad bibel. Jag stirrade länge på den innan jag kunde förmå sig att ta i den. Den gud som boken berättade om var en gud som skapat många krig. De kallade honom bara för gud & inte vid hans sanna namn. Jag gjorde den beskyddande cirkel som skulle skydda mig från den besatthet som den hemska tron kunde locka mig till. Sedan grep Jag tag om den slitna boken & vände mig om till främlingen som fortfarande låg & sov. Mitt grepp hårdnade & jag höjde boken för att sedan drämma den i huvudet på främlingen. En hand for upp till huvudet & personen stönade lågt. Jag stirrade på personen som vände sig om mot mig. Han liknade Eron men hans hår var linblont & inte svart & hans ögon djupblå & sprakande av liv. Hans mungipor drogs upp till ett leende. "Det var må jag säga ett annorlunda sätt att vakna på," Hans röst avslöjade honom. Det var Eron. Jag kände hur det började rycka i mungiporna & jag kunde inte låta bli att blinka en, nej två gånger. Jag kände hur jag började rodna & tittade skamset ner i täcket. Mitt korpsvarta hår föll som ett draperi framför mitt ansikte & det var jag tacksam för. En varm hand lyfte upp min haka. Värmen fick mig att haja till men jag sansade mig snabbt. Jag mötte hans roade blick & log slite skamset. "Jag trodde att det inte var du.." Mumlade jag & drog mina fingrar genom hans blonda hår. Han tittade nyfiket på mig innan han följde min blick & tittade på sitt hår. Han flämtade till & jag såg hur hans pupiller vidgades vilket de aldrig skulle ha gjort när han var en död. Tre snabba knackningar på dörren fick oss båda att vända oss om. Handtaget trycktes ner & dörren gläntade. Det gick inte att ta miste på vem det var. De vita tygerna fladdrade när Niho snabbt steg in i rummet & stängde dörren. "Jag hoppas ni är klara för om fem minuter ska vi vara ute på torget." Niho gav Eron en snabb blick innan hon på sitt ljudlösa vis försvann ut genom dörren. Min blick dröjde sig länge kvar vid den sneda dörren men tillslut vände jag mig om till Eron som redan var i förd med att göra sig i ordning. På en stol låg en grön tunn tunika & ett par bruna byxor & nedanför stolen stod ett par rejäla läder stövlar som nådde mig till knäna. På högen med de prydligt ihop vikta kläderna låg det en lapp. Jag gick tveksamt fram till stolen & snappade åt mig lappen. "De här kläderna är de du får ha så länge. Flickor i din ålder är inte vanliga på de vägar vi ska färdas & drar till sig onödig uppmärksamhet. Därför får du klä dig som pojke tills vidare." Jag stirrade misstroget på de snirkliga bokstäverna & lät Eron läsa över axeln på mig. Han ryckte bara på axlarna & vände sig om när jag tillslut bestämmer mig för att byt om. Jag måste erkänna att kläderna lyckades dölja mina kvinnliga drag ganska väl. Under kläd högen fann jag en sax. Jag skakade på huvudet & tittade på Eron för att få stöd. Han ryckte bara på axlarna & plockade åt sig saxen. Jag kunde inte med att titta men jag hörde hur saxen skar av mitt älskade hår. Det blev allt lättade & lättare & det gick alldeles för snabbt. Snart slutade Eron klippa & jag tog modet till mig & slog upp ögonen. Jag förde händerna till huvudet & drog dem genom håret som tog slut alldeles för snart. "Jag tycker det ser bra ut.." Säger Eron försiktigt men det känns ändå bättre att få höra de där orden. Jag nickar kort & ställer mig upp. Högen av hår som ligger på golvet får mig att må sämre & jag skyndar mig ut ur rummet med Eron i hasorna. Vi betalade för rummet & lämnade tillbaka nyckeln till värdshus värden. Han gjorde en grimas & grymtade lågt. Jag vände mig om till Eron & vi gick båda mot dörren. En hård vindpust slog emot oss & förde med sig doften av nybakt bröd & häst. "Ni är sena." Niho stod & lutade sig mot husknuten & jag med Eron i släptåg gick fram till henne. Hon lyfte upp sin hand som tidigare varit dåld för oss & avslöjade att hon hade en hatt med vida bretten & en väst. Jag förstod genast hennes avsikter & tog på mig västen & satte hatten på huvudet. "Nu skulle du faktiskt kunna tas för en pojke." Sa Niho nöjt & vände sig om. Jag gav Eron en snabb blick innan vi båda satte efter Niho. Niho visade mig & Eron vägen fram till ett gammalt stall. Den röda färgen hade börjat flagna. Vi gick in & möttes av doften av häst, halm & mögel. En vit häst gnäggade välkomnande & skrapade i marken med ena hoven. Niho gick ljudlöst fram till hästen & tog på vägen en näve havre ut en grov säck & gav till hästen. Det stod några andra hästar i stallet med. En kolsvart smäcker hingst med ljusgrå man, en haflinger med sagolikt lång man, en silvergrå islandshäst, & en vit tinker med svarta fläckar. "Berätta för mig vilken häst som tilltalar er," Sa Niho & strök den vita hästen över mulen. Jag gick från häst till häst & stannade till sist vid haflingern. Den mötte min blick & mitt hjärta smälte. Aldrig hade jag sett ett par så intelligenta ögon. Min hand sökte sig upp till hästens mule & vidare ner över halsen. Jag hörde en annan häst frusta & vände mig om. Eron stod vid den svarta hingsten som var den näst största hästen i stallet efter tinkern. "Hans namn är Forax," Sa Niho & vände sig sedan mot mig. "& hon heter Tirra." Lade hon till. "Tirra," viskade jag tyst för mig själv. "Vi har brottom..Ni hittar era hästars utrustning där nere," Sa Niho & vi skyndade oss med att sadla & sätta på hästarna tränsen innan vi gav oss av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)